Allihop kelade som om livet hängde på det, och Trillian klättrade upp i mitt knä och la sig ner. Med henne gäller det att inte närma sig ansiktet för fort, utan att börja stryka henne bakom öronen och över ryggen, så gosar hon så gärna SÅ.
Arthur klättrade över mina ben och kurrade belåtet, och Ford, som jag lyfte upp på andra benet på prov, la sig PÅ min arm och i min hand. Där trivdes han tydligen fint, och tilliten är det inget fel på, för han rullade runt lite så att jag fick hålla emot så att han inte trillade ner. ;)
Efter morgonkel, mumsig mat och nytt vatten, åkte vi tvåbeningar iväg till Tassebo för att prata ihop oss med dem om vaccinationen osv.
Vi fick låna med oss ett högre klösträd hem (vi hade bara ett litet med en enda pelare, och katterna var skeptiska till själva klösande-på-litet-träd) och sen svängde vi förbi Pingstkyrkans Second Hand och köpte en billig och jätteskön fåtölj. Hemma bytte vi ut pinnstolen som stod i tummet mot den nygamla fåtöljen, monterade trädet (ja... Min man gjorde, jag såg på och sa "kan jag göra nåt" stup i ett. Som vanligt.) och möblerade om lite i rummet. M fäste trädet i elementet så att det inte kan välta, och sen fick katterna bekanta sig med sina nya möbler.
Det tog cirka tre sekunder innan Arthur satt i fåtöljen och Trillian klöste på det nya trädet - Zaphod och Ford var henne tätt i hälarna.
Lite senare gick jag in och satte mig i fåtöljen, vilket innebar att jag först fick lyfta undan Arthur och Ford. Arthur satte jag ner på en hylla, och Ford lyfta jag upp och satte i mitt knä (varefter jag lyfte tillbaka även Arthur dit) och de la sig ner och gosade in sig, utan att tveka en sekund.
Zaphod tittade noga på som vanligt. Snart kommer nog även han och kelar, tror jag.
Summa summarum: en mycket bra dag för att vara en liten katt!
Vackra Ford spanar på utsikten. (Observera att han "håller min hand") :)
No comments:
Post a Comment