Därför kommer vi idag till Trillian och Zaphod. Här är min lilla kärleksförklaring till dem...
Pyllelilla Trillian med den stora personligheten och de många idéerna... Den här tjejen är väldigt social och vill gärna vara med precis hela tiden. Hon "hjälper en" gärna att göra rent lådan, och går helst mellan fötterna på en när man ska någonstans. Busar som en tok, klättrar i trädet, jagar papperstussar och studsbollar och fingrar (hon börjar förstå att hon inte får och hon biter eller klöser aldrig nånsin hårt, hon verkar ha fattat att klorna inte är till för lekar) och sen kommer hon rusande med sitt speciella "prrr!" och hoppar upp i ens knä för att gosa eller sova en stund.
Just det här "prrr!" är ett ljud hon gör ofta! Så fort hon har en ny idé eller hittar på nåt nytt, springer iväg för att jaga Anton eller ser en boll att jaga - eller får för sig att hoppa upp i trädet för att kika på fåglarna utanför... vad hon än gör, så föregås det av världens sötaste lilla "prrr!".
Hon är duktig på att bära saker i munnen, och kommer ofta springande med en råtta eller en boll som hamnat på "fel ställe". Lystrar på både sitt namn och "kom" och förstår "nej" (fast än är hon så ung att hon ibland bara har FÖR roligt för att riktigt låtsas om det).
Rättar man henne så lägger sig sig platt på mage! Ser ganska festligt ut, och är rätt praktiskt.
Trillian och vår Anton leker och busar mycket tillsammans, och hon är väldigt kärleksfull, vill gärna ligga nära honom, tvätta honom och kela.
Utseendemässigt är hon helt enormt söt med rejäla svarta kråksparkar i ögonvrårna, en tjock och fin svans och fantastiska bruna ögon med grönt längst inne vid pupillen.
Trillian är lugn och lätthanterlig när det behövs, och jag kunde utan problem lägga henne på rygg och klippa hennes klor. Det går även hur bra som helst att kolla på tänder, pilla med öron och nos och i ögonvrår. Hon kommer att bli en underba familjemedlem för någon som gillar att busa och kela!
Mysa är det bästa som finns! (Det och busa, förstås.) /Trillian
Zaphod är störst av alla katterna, med rejäla tassar och oerhört tjusig, lång nos. Han har kraftig och fin, tjock päls som eventuellt blir semilånghårig? Han är lugnast av allihop...!
Var den absolut räddaste av alla fyra när vi hämtade dem och fräste lite i början, men slutade med det rätt fort, och gjorde aldrig några utfall eller så. Fortfarande är han lite skygg och kan dra sig undan om man rör sig för fort, särskilt om händer kommer emot honom för hastigt, men nu kommer han snabbt fram igen.
När jag kommer in för att ge grabbarna mat, brukar han vara den som struntar i matskålen till förmån för lite egentid och kel utan brorsorna. Han vill gärna borra in huvudet i mitt armveck och gillar verkligen att bli kliad under hakan och i nacken - men mysigast är det nog när jag stryker honom med ett finger över nosen. Då slappnar han av och njuter så mycket att han glömmer stänga munnen... helt bedårande!
Zap gillar att ligga i trädet med huvudet på fönsterbrädan (som är en liten liten bit upp från hans "favorithyllplan") och kika ut. Han kräver väldigt lite. Lägger sig hemskt gärna allra, allra närmast i knät men när Ford börjar traska omkring på honom (Ford gör så... *hehe*) så hoppar han ner en stund och gosar med mina ben tills det är lugnt igen. Då kommer han tillbaka.
Den här grabben har ett fantastiskt sätt att peta försiktigt på en med tassen, för att sedan fånga ens blick och blinka långsamt... Han är otroligt kärleksfull och han kommer att bli en riktigt lugn, snäll och fin vän till någon som har lite tålamod med att han troligen alltid kommer att vara lite skygg.
På utsiktsplatsen... Zap! ♥
No comments:
Post a Comment