Små kissar med stora personligheter!

Det var ett tag sen jag skrev sist, och livet flyter på bra här. Vi har bokat en tid för andra vaccinationen, kastrering, örontatuering och chipmärkning, så snart är de redo att flytta hem till sin alldeles egna, kärleksfulla familj!! Redan nu kan ni lämna intresseanmälningar på Tassebos egen sida, dock.

Trillian bor som bekant i ett eget rum nu, och sedan sist har vi testat att släppa ut henne för att leka med vår Anton. Mer om det i senare inlägg (annars blir detta SÅ långt!).

Grabbarna har också utvecklats fint. Vår plan är att se om vi kan låta dem springa av sig litegrann i lägenheten medan Anton och Trillian är i ett annat rum. Allihop accepterar utan knot att pli pillade i öron, nos - fast jag har fortfarande inte topsat, mun, ögonvrår och tassar. Snart ska vi testa att klippa klor (men först vill vi försöka att separera grabbarna litegrann för varsina egna lek/bus/gosstunder så att de inte ska bli distraherade) har vi tänkt.

Nu tar vi en lite kort uppdatering om några av kissarna, och vad de hittat på sen sist.

Arthur är en riktig pusskisse. Han gillar verkligen att bli pussad på pannan, och hoppar nästan alltid direkt högst upp i klätterträdet när vi kommer in, och tigger pussar. Han är en smart liten herre och ganska obrydd om lille Fords rumstrerande, men när han fått nog av att bli omkringtraskad på, hoppar han ner, tar en matbit eller lägger sig i fönstret och håller koll på flocken.

Han snackar mycket med Trillian genom förstret och pratar gärna litegrann med brevbäraren när denne går förbi ytterfönstret.

Han är lugn och stabil till sinnet och mycket trevlig, han undersöker gärna saker och är uppmärksam och klurig. Söt som socker med sin ljusa färg och sina vita eyeliners. Hans ögon skiftar beroende på ljus, men ligger nånstans mellan gyllenbrun och guldgula nu, ibland med lite grönt längst in kring pupillen.
Är den näst stillsammaste i flocken men pratar gärna med mig när han ser mig genom glaset i dörren. Social och mysig, men inte lika krävande som sin "tvillingbror".

I likhet med sina syskon är han lätt att hantera och det är inga problem med att pilla på tassar, öron, nos, mun... och snart ska vi testa kloklippning, har vi tänkt. Arthur var den lugnaste av alla bröderna när vi var hos veterinären, också.

Sötnosen Arthur. ♥

Ford är en liten marodör... Han är helt underbart söt och fullt medveten om det! Så fort man sätter sig i fåtöljen, har man en Ford i knät och ett litet trekantigt ansikte som tittar kärleksfullt upp på en med gyllebruna ögon... Helt oemotståndligt bedårande! Ford verkligen ÄLSKAR att kela! (Faktum är att han är illersnabb på att lägga sig på ens fötter och gosa, också, om man står still tillräckligt länge... två sekunder eller så...) 

Det enda "bekymret", vilket jag nämnt tidigare, är att han helst vill ha all ens uppmärksamhet - han gillar inte alls att dela den med sina brorsor, och han kan mycket väl sprattla runt, eller gå omkring på Arthur och Zaphod tills de tröttnar och hoppar ner. Sen lägger han sig ner så lugnt och stilla och tittar oskyldigt på en... ;)

Ford skulle nog passa fantastiskt bra som ensamkatt hos någon som har mycket tid att mysa med honom. Han är mjuk och vänlig både mot oss och sina syskon, det är bara det att han vill gosagosagosa meeeeer! (I och för sig är det fullt möjligt att han skulle bli mindre "ego" om han hade större möjligheter att vara nära - här hemma måste vi ju ransonera närheten iom att vi inte kan släppa ihop katterna hur som helst. Hade han haft möjlighet att umgås med oss hela tiden, kanske det förändrats.)

Ford är tuff som attan! Minst i kroppen, fortfarande, men absolut inte i huvet. Han är nyfiken, busig, trygg och ooootroligt kärleksfull... ♥

Liten Ford-skrutt myser i knät.